hej

Idag besökte jag min gamla högstadieskolas avslutning tillsammans med en vän. Bara genom att kliva in i gympasalen kände jag på atmosfären och det låg i luften det som jag känt de senaste tre åren. Befrielse, nervositet, och stolthet. Samt alla möjliga olika känslor tonåringar känner jämt.

Vi ställde oss längs väggen och jag tittade ut över folket i gympasalen. Flickorna var uppklädda och pojkarna var fixade i håret. Mor och far- föräldrar som log och tycker att tiden går alldeles för fort- "det känns som igår när jag besökte din första skolavslutning."

Föräldrar som tittar stolt på sina barn som växer upp och knäpper kort med digitalkameror för att spara till framtiden. Lärare som tänker att nu har ännu ett år gått och snart börjar nya elever och lika snart är de gamla glömda.

Som vanligt var det de som valt Musik på "Elevens val" som uppträdde. Jag fick sådana tillbakablickar i min hjärna att jag hade svårt att koncentrera mig.

Det var bara två år sedan jag stod på den där scenen för första gången med några vänner och sjöng en låt om att livet var så jobbigt och att man blir missförstådd hela tiden.

Det är bara ett år sedan jag stod på samma scen och spelade kanske alla instrument på hela scenen och sjöng. I efterhand känner jag med stor sannolikhet att det lät förskräckligt.

För två år sedan var jag 15 år och jag kände säkerligen igen varje ord och känsla i låten jag sjöng.

För ett år sedan var jag 16 år med sönderblonderat hår med utväxt och jag trodde nog att jag var rätt så bra när jag framförde låtarna tillsammans med andra elever från andra klasser.

Nu när jag tittar på uppträdandena så vet jag precis hur de som står på scenen känner.

Och jag tror mig veta hur de kommer att känna om ett år.

Den nya rektorn som jag inte kände igen höll ett tal. Hon pratade om att eleverna skulle titta noga på varandra för när de börjar skolan igen efter sommaren har de alla splittrats till olika skolor och klasser, alla med olika tankar om framtiden.

DET om något har jag erfarenhet av.

När jag gick ifrån gympasalen imorse fortsatte jag vägen upp som går förbi skogen och hemåt. Jag vek inte av till höger genom skolans portar för att ta emot betyg och äta tårta  tillsammans med min klass som jag gjort de föregående åren.

Det gör jag aldrig igen. Det är slut mellan mig och högstadiet. För alltid.

Jag måste bara säga förlåt för att jag är så ohyggligt oteknisk och kan inte fixa så att menyn inte hamnar mitt i bilderna.
Jag gillar när bilderna är så uppförstorade att det inte ryms på skärmen ens. Lite överväldigande.

Och förlåt igen för att jag har norra europas tråkigaste layout. Men vad gör man.

En annan sak är att jag tänker klä mig i svart på skolavslutningen. Är det en oskriven regel att man inte bär svart på avslutningar? Jag vet inte. Enligt min mamma gör man inte det iallafall. På avslutningar har man "ljusa tyger med blommigt mönster" typ. Inte jag. Eller ibland men inte imorgon.

hejhej.

jag lyssnar på det här
spelar det här
och tycker att det ska bli så underbart skönt med sommarlov på onsdag.

puss.

Idag hade vi fotbollsturnering på min skola. Mitt lag förlorade i finalen så vi fick silver men det gjorde inte så mycket för det var trevligt ändå!
Mitt knä mår inte så bra just nu och det är kanske det värsta som kan hända så att. Måste. bli. bra. Jaja.