In the mystery time of cold and rain
Dancing queen
Idag har jag gått runt och varit trevlig på skolan och lyssnat på musik. Ungefär det. Sen lånade jag en bok också. "Om jag kunde drömma". Kanske låter lite bekant? Jag är ganska fast, lite besatt. M-å-s-t-e l-ä-s-a.
Precis nu exakt om en vecka så sitter jag och är ganska nöjd just nu. Det brukar vara så. Man sitter och är nöjd och mysig. Och sen är det ett helt jävla snabbgående år till nästa julafton. 365 dagar då allt kan hända.
Precis nu exakt om en vecka så sitter jag och är ganska nöjd just nu. Det brukar vara så. Man sitter och är nöjd och mysig. Och sen är det ett helt jävla snabbgående år till nästa julafton. 365 dagar då allt kan hända.
Det sociala livet är överskattat
Just precis nu ligger jag och Sandra i Matildas säng med våra datorer, Matilda sitter på golvet. De spelar tetris och vi viskar fula ord till varandra ibland. Vi lyssnar på Annika Norlin och Laakso och allt känns bara fint.
en hälsning från betong och stål
Alltså, tetris måste ju vara djävulens gåva till världen. Man bara spelar och spelar och slår rekord och får ont i ögonen och i tetrismuskeln. Efter ett tag börjar man ser alldeles suddigt så när man ska läsa om något trevligt på datorn så flimrar det lite. Och om man har suddiga ögon blir det jättesvårt att plugga till ett jättesvårt nationalekonomiprov som äger rum imorgon. Jag vill inte kunna saker som man nästan inte ens kan uttala. Eller jo. Jag vill kunna dem men jag vill inte lära mig dem. Fan. Hjä-hjääääääälp.
