hej

Nu är jag hemkommen från borlänge och det var hur underbart som helst. När jag tänker tillbaka på igårkvällen och natten känns det som en dröm, eller faktiskt, de senaste dagarna har varit som en dröm. Trots min hesa röst, mina uppsvällda fötter, smutsiga ben, avsaknaden av mat (vad har vi egentligen ätit?), att min väska gick sönder helt under "Ramlar", vattenköerna, värmen, huvudvärken, att man har haft ont i kroppen konstant så har det ägt.

Igår kväll hade jag gåshud mest hela tiden även fast det var kanske trettio grader varmt. Vi låg i skuggan och lyssnade på anna ternheim, jag hoppade benen av mig till laakso, dansade på en parkeringsplats till smk, satt ensam vid ett staket och lyssnade på hello saferide, väntade på håkan hellström i en timme och de tre timmarna som jag stod/hoppade/dansade framför scenen känns overkliga nu. 
Det kan vara den bästa konsert jag varit på och trots att jag var så utmattad att jag knappt kunde stå upp så ville jag aldrig att det skulle ta slut. Det var så känslosamt och jag ville bara gråta till varje låt. Jag gick som i en dimma tillbaka till campingen omgiven av tusentals människor.
Jag hade tappat bort mina kompisar sen några timmar tillbaka och min mobil var död så jag gick till tältet där jag väntade ett tag för att sedan träffa mina kompisar igen och spendera peace and loves sista timmar i morgonljuset innan vi skulle packa ihop och åka hem.