hej

Man brukar ju säga att det alltid finns någon för alla. Att det finns någon som är menad för bara just en själv. Men tänk om det inte finns det då? Tänk om man tror och tror att man kommer att träffa någon när man blir äldre för att man har fått höra att man bara måste vänta, och så gör man inte det. Man bara väntar och väntar på den rätte eller bara att någonting ska hända. Man bara väntar och så går livet förbi. Det går så fort. Så himla fort. Och man är fullt upptagen med att vänta på något som kanske aldrig kommer att hända så man märker inte att man är mitt uppe i livet.

Man lär sig att uppskatta sakerna när de har gått förbi. Om man är har åkt bort någonstans och tycker att det är så fint så fint så är det ännu finare ett halvår senare och man skulle inte vilja ha någonting ogjort.