hej

I lördags såg jag Johnossi. Sen dess har jag lyssnat oavbrutet på dem. Jag har inte stängt in mig in mitt rum i min ensamhet och lyssnat som man lätt kan tro, jag menar bara att jag inte har lyssnat på något annat sen i lördags. De 22 spåren jag har i mitt iTunes har snurrat hela tiden och när jag inte haft tillgång till iTunes finns min iPod där. Herregud. Varje ledig stund. På bussen, mattelektionen och median, på promenad, framför datorn. Jag vet inte vad som hände, jag lyssnade ju ändå rätt normalt förut, nu har det nästan gått så långt att jag inte kan sluta. Och det är väl för väl.
För att tillägga var konserten ägig. Den var studsig, fin, röjig, sjungig och allt. Och det gjorde nästan ingenting att den var en halvtimme sen eller att ljuset tändes och ljudet stängdes av, så bra var den. John kastade micken och fortsatte sjunga och publiken med.
Jag bytte bakgrundsbild på skrivbordet tidigare ikväll. Den som gissar rätt vad jag bytte till kan få min ena vante.

Och när jag sitter här och spankulerar och funderar på livets alla möjligheter och omöjligheter så känner jag att jag vill jättemycket gå på cirkus. Tänk lindansöser, akrobater, clowner, jonglerare, massor av små dresserade pudlar, elefanter och åsnor och allt vad det kan vara. Popcorn, sockervadd, cirkusvagnar och rangliga läktare.
Åh.