hej

Om man går ut på en promenad (tex. till skolan) den här tiden på året i min kära hemstad så får man vara beredd på att snoret fryser i näsan, man får fina, vita, glittriga lösögonfransar, man tappar känseln i varje lös kroppsdel och så blir man frostig i håret ungefär som med min ungdoms hårmascara i olika färger. Det är sådant man lär sig att leva med efter ett tag i de nordligare delarna av Sverige. Det är fint.
 
PS. Imorgon ska jag på Håkan. Jag längtar.