hej

Det känns som att staden börjar vakna igen. Som att livet sträcker på armarna efter att ha sovit sig igenom en vinter.
En lång, mörk, kall vinter. Som går mot en varm vår och en fin sommar. Människorna börjar röra sig ute på gatorna igen efter att ha suttit inne. Hundpromenader, lövkrattning, grussopning och fönsterputsning. Man gör sig redo för ännu ett ljust halvår.
Jag känner själv hur man vaknar till litegrann. Man känner sig lite piggare på alla sätt och vis även om allt känns hopplöst för stunden. För visst känner man sig lycklig när det känns för varmt med jacka utomhus, när man sitter ute på stenplattorna vid skolan på lunchrasten, när man på promenaden till matsalen kan gå utan jacka och ärligt inte frysa.
Jag har alltid tyckt att det känns lite överskattat med sommar för vintern här kan vara rätt magisk ibland men herregud vad efterlängtad den här sommaren och solljuset är.

Om ungefär en vecka så är det ett år sedan vi gick mot någon slags efterlängtad förändring här i Röbäck. Och jösses vi skulle bara ha vetat då vad förändrat det skulle komma att bli.