hej

Bara för att det är den bästa tiden på dygnet just nu (man tänker så bra) och för att det känns som att det inte är så många som kommer läsa det här ska jag visa vad jag skrev den 28 augusti 2008, när sommaren just tagit slut.

I en varm, sommartom buss åker jag och tänker. Tänker på livet, tänker på allt. Möjligt och omöjligt. Allt som händer och inte händer.

I början på sommaren knöts det vänskapsband. De banden var de omöjligaste som jag trodde.

För ett år sedan skulle vi, du, jag ha skrattat åt det och sagt att den som sa som det var, var dum i huvudet, idiotisk.

Alla som jag brydde mig om var där, de var som i en dimma medan jag, jag var helt klarvaken i min egen dröm. Jag kom dit och samtidigt undrade jag var jag hamnat. Jag var så lycklig och trodde att det här skulle bli den sommaren. Då allt hände.

Det blev delvis det, som vanligt. Allt blir alltid bara vanligt svenskt lagom.

Sommaren flög snabbt förbi, jag hann inte ens sätta ner fötterna och tänka.

Jag hade de finaste vännerna man kunde ha, den finaste klassen och allt var så bra på alla sätt och vis. Sedan splittrades allt upp. Som det alltid gör när det är som bäst. Det tar slut.

Vännerna spreds vind för våg och man vet inte riktigt vilka man har kvar och var de är.

Allt har sin tid. Alla förändras.

Vi började gymnasiet, allt var nytt nytt nytt, jag var osäker som vanligt.

När jag träffar nya människor drar jag mig in i mitt skal, och tar mig fram när jag känner mig redo. När jag är med dem som jag bryr mig om mest, och som känner mig bäst så tar jag mig fram. Då är jag jag. Det är en av de finaste känslorna i världen. Lycka.

I en höstfull buss, proppad med skolelever och trötta arbetande människor sitter jag och tänker. Jag tänker att nu är nu och kommer aldrig tillbaka, ska jag göra någonting ska jag göra det nu.

Tog en tango med mig själv i det allmänna soprummet tidigare ikväll.
Sjöng lite för högt för mig själv när jag gick på promenad men det gjorde inte så mycket för jag var själv på vägen.
Alla människor sitter inomhus. Även fast det är varmt ute. Alla människor sitter inomhus. Även fast det är kallt ute.
Så då är det okej. Att sjunga för högt. Ingen hör ändå.

Besvara dessa frågor enbart med låttitlarna från en och samma artist. Undvik att upprepa en låttitel. 

Håkan Hellström

Är du kvinna eller man?: Den fulaste flickan i världen

Beskriv dig själv: Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din

Vad tycker du om dig själv?: Zigenarliv dreamin

Beskriv var du bor för tillfället: Magasingatan

Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka? Klubbland

Favoritfärdmedel: En vän med en bil

Din bästa vän är: Gråsparven när hon sjunger

Din favoritfärg är: Rockenroll, blåa ögon - igen

Hur är vädret?: Dom dimmiga dagarna

Favorittid på dagen: 13

Om ditt liv var en tv-serie vad skulle den då heta?: Förhoppningar och Regnbågar

Vad är livet för dig?: Magiskt men tragiskt

Det bästa rådet du kan ge?: Vaggvisa för flyktbenägna

Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?: Hurricane Gilbert

Favoritmat: Konfettiregn

Dagens tanke: Jag var bara inte gjord för dessa dar

Hur skulle du vilja dö?: Uppsnärjd i det blå

Din själs nuvarande tillstånd: Ramlar

Felen du kan leva med: Kär i en ängel

Ditt motto: Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Det känns som att staden börjar vakna igen. Som att livet sträcker på armarna efter att ha sovit sig igenom en vinter.
En lång, mörk, kall vinter. Som går mot en varm vår och en fin sommar. Människorna börjar röra sig ute på gatorna igen efter att ha suttit inne. Hundpromenader, lövkrattning, grussopning och fönsterputsning. Man gör sig redo för ännu ett ljust halvår.
Jag känner själv hur man vaknar till litegrann. Man känner sig lite piggare på alla sätt och vis även om allt känns hopplöst för stunden. För visst känner man sig lycklig när det känns för varmt med jacka utomhus, när man sitter ute på stenplattorna vid skolan på lunchrasten, när man på promenaden till matsalen kan gå utan jacka och ärligt inte frysa.
Jag har alltid tyckt att det känns lite överskattat med sommar för vintern här kan vara rätt magisk ibland men herregud vad efterlängtad den här sommaren och solljuset är.

Om ungefär en vecka så är det ett år sedan vi gick mot någon slags efterlängtad förändring här i Röbäck. Och jösses vi skulle bara ha vetat då vad förändrat det skulle komma att bli.